Allt på en gång

Det händer mycket nu. Både positiva och negativa saker. För att börja med något positivt så har jag fått jobb!!!! Tillfälligheter och snabba puckar – i morgon skriver jag kontrakt och börjar också jobba! Det blir pendling till Helsningborg men det känns mindre viktigt just nu – är så glad och lättad!! Q fick i fredags det efterlängtade brevet från SFI och idag i skrivande stund påbörjar han sin svenskkurs! Bitarna faller med andra ord på plats.

Det negativa mitt i detta är att en närstående person är på väg bort från oss. Han ligger döene i cancer och just nu är det egentligen bara en väntan på sista andetaget. Hemskt, sorgligt, orättvist… känslorna är många och nu handlar det om att stötta och vara tillsammans med familjen.

Ett kort livstecken till er som tittar in här, nu ska jag tillbaka till verkligheten.

Trött

Idag är jag så där trött ända in i märgen som man blir ibland. Många saker som samlas och tynger en. Bagateller som en fruktansvärt obekväm säng som ger ryggont, M som vaknade ett par gånger inatt och är oerhört trotsig i allt till större saker som frustrerad i jobbsökandet, mannen blir arbetslös från fredag och vi därmed helt utan inkomst, en närstående som snabbt försämrats i sin cancer och har nog inte så långt kvar. Puh, ska gå och lägga mig på min spikmatta och sen krypa till kojs och hoppas vakna med mer energi i morgon.

MIRA!

…är namnet på mitt nya företag! (Mira betyder Titta på spanska) I fredags registrerade jag mig som näringsidkare hos Skatteverket – tamtatam (trumvirvel)!!! Kändes speciellt att registrera mig, men det blir väl mer på riktigt när jag väl får min FA-skattsedel. Verksamhets iden är att vara försäljningsagent för handel mellan Chile och Sverige, med primärt fokus på barnrelaterade produkter. I Sverige kommer jag representera och sälja märkena Pilpil och Santos y Diablitos och i Chile kommer jag fortsätta sälja och marknadsföra en del av de produkter jag tidigare sålt. Hemsidan är under uppbyggnad….smygkika gärna in på www.miramira.se.. Vad tycks om logon?

En regnig höstdag på vackra Österlen

Lite framsteg i jobbsökandet…

I lördags kom ett oväntat mail. Jag har gått vidare i rekryteringsprocessen på ett jobb och de skulle höra av sig i veckan för att boka intervju! Väldigt otippat men sååå kul och en liten boost för självkänslan!! Igår strax efter sex ringer telefonen hemma. Jag är lätt stressad då jag kom hem 20 minuter innan efter en halvkaotisk dag, väntar gäster vid halv sju, gör soppa, stek, sås och rostad potatis samtidigt, Martin far runt som en virvelvind och Q var försenad från Lund. Det är från rekryteringsfirman. De måste skynda på processen för de ska presentera kandidaterna för kunden på torsdag då de ska välja ut vilka som blir kallade på intervju på måndag. Så de kommer göra telefonintervjuer istället. Har du tid frågar hon? Eller är det mitt i matning och läggning av barn? Hrm… tja… ..jag förklarade läget men sa att vi kör så länge lillkillen är lugn. Så det blev intervju medans jag rörde i grytor, skalade kiwi till Martin så han skulle bli lugn, och dukade bordet. Kändes lite halvgalet men kanske var det bättre så – hann ju inte bli nervös, det spelade ingen roll att jag var osminkad och flottig i håret. På torsdagkväll eller fredag morgon får jag veta om jag gick igenom grillningen och blir kallad på intervju på måndag. Hoppas hoppas!!!!

Experiment dag 3-4

Igår gick det ännu bättre. Martin och jag lagade mat tillsammans, en god Quinoa sallad, pumpasoppa (utan jordgubbfil) och lax. Han åt som en häst och sen lekte vi lite innan det var på med pyjamasen. Helt utan protest och skrik. Ljuvligt. Vi läste Giraffen Staffan, sjöng sånger och sen sussade prinsen. Magen funkar också som den ska för tillfället. Fantastiskt vilka lättnadskänslor bajs i blöjan kan framkalla!

Idag festade vi till det. Efter maten slängde Martin och jag ihop en chokladkaka. Martin blev ett litet chokladmonster när han fick slicka skålen och sleven. Började gråta hysteriskt när det tog slut. Men sen njöt han igen när kakan var klar..:-). För att anpassa mig väl till de svenska rutinerna har jag börjat kolla på Idol på fredagarna, och Martin älskar att titta på uppträdena så vi kurar upp oss i soffan och myser tills han sött somnar in.

Nu sitter jag här och försöker komma ihåg vad det var jag hade tänkt göra när han somnade. Något som innan kändes som viktigt men just nu lockar soffan mer.

Pumpasoppa med knorr

Igår lagade jag enligt mig en fantastisk god pumpasoppa. Först delade jag pumpan, la den på en plåt och ringlade över olivolja, salt, peppar och vitlök. In i ugnen ca 30 min och sen gröpte jag ut den mjuka pumpan, blandade med creme fraiche, vitt vin och lät det koka upp en stund. Serverade med en klick yoghurt som kryddats med salt och citron och lite koriander. Mums filibabba.

Min käre make jobbade så jag la ett meddelande till honom att en god soppa väntade honom när han kom hem från jobbet. Vad smakar inte bättre än en varm smakrik soppa vid 22-tiden på kvällen efter att cyklat hem i regn och rusk?

Precis innan han kom hem vaknade Martin så jag låg inne hos honom när Q kom hem. Han värmde på soppan och eftersom den kallnat var den lite tjock så han tänkte späda den med lite mjölk. Eftersom han inte är helt hemma i alla förpackningar här misstog han sig. Så min fin soppa späddes med jordgubbsfil. Behöver jag säga mer? Den blev såklart totalförstörd. Men skam den som ger sig, har handlat en ny pumpa idag så det är bara att köra en gång till! Men jag ska se till att servera den.

Experiment dag 2

Idag gick det faktiskt bättre!  Vi var och hälsade på en god vän som just fått en liten bebis och blev spontanbjudna på middag. Vi åt en god spaghetti med köttfärsås och strax efter 19 bar det av hemmåt. Martin låg i sängen strax innan åtta, vi läste lugnt Pippiboken och tittade sen i hans frukt- och grönsaksbok som han älskar. Sen berättade han att de tränar inför Lucia (han sa Elias och höll händerna som Lucia och i kombination med att de berättat om sångträningen på dagis drog jag slutsatsen av vad han menade). Så vi tog och sjöng lite julsånger och sen somnade han lugnt in. Inget skrik, ingen gråt. Helt underbart. Så nu har jag helt plötsligt ca 45 minuters mer kväll än i går. I morgon ska det gå ännu smidigare!!

Expriment

Idag har jag påbörjat ett expriment i min uppfostran av Martin. Syftet är framför allt att få ordning på hans mage. Vi väntar på tid hos barnkliniken för en utredning men jag är rätt övertygad om att det hela är psykologiskt. Jag ser ett mönster i hans förstoppningar som alltid uppstår till följd av någon form av förändring. Och utan tvekan är flytten från Chile till Sverige en stor förändring som han självklart inte går helt opåverkad ur. Så, vad är då planen. Fasta rutiner och tydliga regler. Låter väl självklart för många men då varken jag eller min man är några rutinmänniskor och aldrig har levt ett 8-5 liv är det lite av en utmaning. Eftersom Martin tillbringat mycket tid hos sin farmor och Q:s mostrar, detta då jag efter att han fyllde 1 år inte hade rätt att vara hemma med honom vid sjukdom, har vi inte alltid kunnat styra över var gränserna går. Kulturella skillnader och olika värderingar gör att grundläggande saker som  matvanor, godis/glassintag, siestor, säga nej etc etc inte alltid hållts så som jag önskat. Jag tycker liksom inte det känns helt ok att tillrättavisa en massa när en släkting med kort varsel ställer upp och tar hand om ens sjuka barn 1 vecka.

OK, tillbaka till planen. För att ge ett exempel så är tanken är att nu är det mat varje kväll mellan 18-18.30, den ska ätas vid matbordet och om det inte passar blir det ingen mat. Halv åtta är det på med pyjamas, borsta tänderna, läsa saga och sova. Idag gick det sådär.

Middagen var klar vid halv sju. Den passade inte (gulachsoppa med knäckebröd), enbart knäckemackan åts upp. Det hoppades och skreks och bad om allt annat än mat. Jag stod på mig. Sen skulle blöjan av och pyjamasen på. En kamp att få på denna pyjamas som jag inte fick lov att ta av i morse. Suck. Tandborstningen gick bra. Läsa saga också. Fram tills det var slut. Jag ville säga godnatt, Martin ville läsa mer. Jag sa nej (3 böcker är väl tillräckligt?). Då satte det igång. Skrik, gråt, slänga sig på golvet, pappa, pappa, arghrgrhhhgrhrhhahhrgrrrargharghargh!!!! Vad gör man??? Ville bara ställa mig och skrika och smälla igen dörren. Men behärskade mig, först med tystnad, sen med ord och till sist med famnen. Vi gick in i vår säng där han lugnade sig när jag sjöng. Det blev nog 10 sånger innan han somnade in. En dryg timme totalt.

Just det, glömde en viktig detalj. Efter ”middagen” ingår numer ett gemensamt toabesök. Han på pottan och jag på toan. Gick inte heller. Har även med min man beslutat att införa ett ”belöningssystem” när Martin bajsar. Är lite kluven och inte helt övertygad, men har hört flera som det funkat för så det är värt att testa. Köpte ett ”pang-pris-pack” bilar och tänkte då ge honom en de dagar han bajsar. Förklarade för honom hur det funkar och gav en bil idag då han bajjat hela 3 gånger (var inne på akuten i söndags och fick ge lavemang så nu är ”proppen” borta, fy fabians). Det var väl sådär kul, han råkade se att det fanns fler bilar och ville ha alla. Smidig morsa.

Nåväl, det var dag 1 på experimentet. Tänker mig att det ska ta en vecka att få in framför allt mat- och läggningsrutinerna vilket på sikt ska få rätt på magen.

 Har någon tips, synpunkter, tankar eller kanske bara ett uppmuntrande ord till en lätt förvirrad mamma mottages detta tacksamt!

Kraftsamling

Ska snart gå och hämta min lille busunge på dagis. Har ont i kroppen, är trött och hängig. Försöker samla positiv energi och kraft för att vara en bra och tålmodig mamma denna gråa eftermiddag. Just nu är han inne i en period av trots, matvägran och ”göra-allt-som-jag-vill”. Helst skulle jag vilja bli omhändertagen idag, någon som pysslar om mig och lagar mat. Det blir en spännande utmaning. Heja heja!!!