Experiment dag 3-4

Igår gick det ännu bättre. Martin och jag lagade mat tillsammans, en god Quinoa sallad, pumpasoppa (utan jordgubbfil) och lax. Han åt som en häst och sen lekte vi lite innan det var på med pyjamasen. Helt utan protest och skrik. Ljuvligt. Vi läste Giraffen Staffan, sjöng sånger och sen sussade prinsen. Magen funkar också som den ska för tillfället. Fantastiskt vilka lättnadskänslor bajs i blöjan kan framkalla!

Idag festade vi till det. Efter maten slängde Martin och jag ihop en chokladkaka. Martin blev ett litet chokladmonster när han fick slicka skålen och sleven. Började gråta hysteriskt när det tog slut. Men sen njöt han igen när kakan var klar..:-). För att anpassa mig väl till de svenska rutinerna har jag börjat kolla på Idol på fredagarna, och Martin älskar att titta på uppträdena så vi kurar upp oss i soffan och myser tills han sött somnar in.

Nu sitter jag här och försöker komma ihåg vad det var jag hade tänkt göra när han somnade. Något som innan kändes som viktigt men just nu lockar soffan mer.

Pumpasoppa med knorr

Igår lagade jag enligt mig en fantastisk god pumpasoppa. Först delade jag pumpan, la den på en plåt och ringlade över olivolja, salt, peppar och vitlök. In i ugnen ca 30 min och sen gröpte jag ut den mjuka pumpan, blandade med creme fraiche, vitt vin och lät det koka upp en stund. Serverade med en klick yoghurt som kryddats med salt och citron och lite koriander. Mums filibabba.

Min käre make jobbade så jag la ett meddelande till honom att en god soppa väntade honom när han kom hem från jobbet. Vad smakar inte bättre än en varm smakrik soppa vid 22-tiden på kvällen efter att cyklat hem i regn och rusk?

Precis innan han kom hem vaknade Martin så jag låg inne hos honom när Q kom hem. Han värmde på soppan och eftersom den kallnat var den lite tjock så han tänkte späda den med lite mjölk. Eftersom han inte är helt hemma i alla förpackningar här misstog han sig. Så min fin soppa späddes med jordgubbsfil. Behöver jag säga mer? Den blev såklart totalförstörd. Men skam den som ger sig, har handlat en ny pumpa idag så det är bara att köra en gång till! Men jag ska se till att servera den.

Experiment dag 2

Idag gick det faktiskt bättre!  Vi var och hälsade på en god vän som just fått en liten bebis och blev spontanbjudna på middag. Vi åt en god spaghetti med köttfärsås och strax efter 19 bar det av hemmåt. Martin låg i sängen strax innan åtta, vi läste lugnt Pippiboken och tittade sen i hans frukt- och grönsaksbok som han älskar. Sen berättade han att de tränar inför Lucia (han sa Elias och höll händerna som Lucia och i kombination med att de berättat om sångträningen på dagis drog jag slutsatsen av vad han menade). Så vi tog och sjöng lite julsånger och sen somnade han lugnt in. Inget skrik, ingen gråt. Helt underbart. Så nu har jag helt plötsligt ca 45 minuters mer kväll än i går. I morgon ska det gå ännu smidigare!!

Expriment

Idag har jag påbörjat ett expriment i min uppfostran av Martin. Syftet är framför allt att få ordning på hans mage. Vi väntar på tid hos barnkliniken för en utredning men jag är rätt övertygad om att det hela är psykologiskt. Jag ser ett mönster i hans förstoppningar som alltid uppstår till följd av någon form av förändring. Och utan tvekan är flytten från Chile till Sverige en stor förändring som han självklart inte går helt opåverkad ur. Så, vad är då planen. Fasta rutiner och tydliga regler. Låter väl självklart för många men då varken jag eller min man är några rutinmänniskor och aldrig har levt ett 8-5 liv är det lite av en utmaning. Eftersom Martin tillbringat mycket tid hos sin farmor och Q:s mostrar, detta då jag efter att han fyllde 1 år inte hade rätt att vara hemma med honom vid sjukdom, har vi inte alltid kunnat styra över var gränserna går. Kulturella skillnader och olika värderingar gör att grundläggande saker som  matvanor, godis/glassintag, siestor, säga nej etc etc inte alltid hållts så som jag önskat. Jag tycker liksom inte det känns helt ok att tillrättavisa en massa när en släkting med kort varsel ställer upp och tar hand om ens sjuka barn 1 vecka.

OK, tillbaka till planen. För att ge ett exempel så är tanken är att nu är det mat varje kväll mellan 18-18.30, den ska ätas vid matbordet och om det inte passar blir det ingen mat. Halv åtta är det på med pyjamas, borsta tänderna, läsa saga och sova. Idag gick det sådär.

Middagen var klar vid halv sju. Den passade inte (gulachsoppa med knäckebröd), enbart knäckemackan åts upp. Det hoppades och skreks och bad om allt annat än mat. Jag stod på mig. Sen skulle blöjan av och pyjamasen på. En kamp att få på denna pyjamas som jag inte fick lov att ta av i morse. Suck. Tandborstningen gick bra. Läsa saga också. Fram tills det var slut. Jag ville säga godnatt, Martin ville läsa mer. Jag sa nej (3 böcker är väl tillräckligt?). Då satte det igång. Skrik, gråt, slänga sig på golvet, pappa, pappa, arghrgrhhhgrhrhhahhrgrrrargharghargh!!!! Vad gör man??? Ville bara ställa mig och skrika och smälla igen dörren. Men behärskade mig, först med tystnad, sen med ord och till sist med famnen. Vi gick in i vår säng där han lugnade sig när jag sjöng. Det blev nog 10 sånger innan han somnade in. En dryg timme totalt.

Just det, glömde en viktig detalj. Efter ”middagen” ingår numer ett gemensamt toabesök. Han på pottan och jag på toan. Gick inte heller. Har även med min man beslutat att införa ett ”belöningssystem” när Martin bajsar. Är lite kluven och inte helt övertygad, men har hört flera som det funkat för så det är värt att testa. Köpte ett ”pang-pris-pack” bilar och tänkte då ge honom en de dagar han bajsar. Förklarade för honom hur det funkar och gav en bil idag då han bajjat hela 3 gånger (var inne på akuten i söndags och fick ge lavemang så nu är ”proppen” borta, fy fabians). Det var väl sådär kul, han råkade se att det fanns fler bilar och ville ha alla. Smidig morsa.

Nåväl, det var dag 1 på experimentet. Tänker mig att det ska ta en vecka att få in framför allt mat- och läggningsrutinerna vilket på sikt ska få rätt på magen.

 Har någon tips, synpunkter, tankar eller kanske bara ett uppmuntrande ord till en lätt förvirrad mamma mottages detta tacksamt!

Kraftsamling

Ska snart gå och hämta min lille busunge på dagis. Har ont i kroppen, är trött och hängig. Försöker samla positiv energi och kraft för att vara en bra och tålmodig mamma denna gråa eftermiddag. Just nu är han inne i en period av trots, matvägran och ”göra-allt-som-jag-vill”. Helst skulle jag vilja bli omhändertagen idag, någon som pysslar om mig och lagar mat. Det blir en spännande utmaning. Heja heja!!!

Meningslöst funderande

Under mina 5 år i Chile hände det aldrig att ett plagg krympte eller färgade av sig i samband med tvätt. Där valde man inte temperatur utan ”varmt” eller ”kallt” vatten, men inget hände oavsett val. Här i Sverige tenderar kläderna att krypma något alltid, och då även om jag tvättar i 40 grader och torkar i torkskåp på 40 grader. Spelar egentligen ingen roll, men kan inte låta bli att undra varför. Kanske blev vattnet i Chile aldrig riktigt varmt? Vilket känns mest troligt eftersom kläderna sällan kändes så där super duper rena och fläckar sällan försvann. Och då är det i massa hokus pokus i tvättmedlen som här är förbjudet.

Härligt återseende!

Många kära återseenden, skratt och minnen blev det under dagarna i Halmstad. Fick krama om vissa av mina närmsta vänner som jag inte träffat på flera år. Träffa gamla pluggkompisar och deras barn. Totalt var vi 8 stycken och ännu fler barn. Vi fikade, åt spaghetti köttfärsås, snackade, drack lite vin, barnen busade, tittade på Pippi, lekte.. med andra ord en riktig superdag!!! Är en häftig känsla, fast vi inte träffats på så länge så fortsättar vi bara där vi slutade. Så befriande och skönt, helt ovärdeliga relationer!

Lite minisemester

I morgon tar vi tåget mot Halmstad på en minisemester…:-) På måndag ska jag på en återträff med mina pluggkompisar. Ska bli så kul, de kommer från Österrike, Örebro, Stockholm och lite varstans I Skåne!! Vi är några som åker redan i morgon och passar på att ses med killarna (eller ja, männen) oxå. Via en kompis fick vi ett kanonerbjudande på ett hotell så det blir en liten ”lyxresa” – härligt!

Vackra höst… bilder från min morgonpromenad

 

 

Cykelhjälm

Nu när man har barn och ska ut och cykla är det ju självklart att barnet ska ha hjälm. När vi flyttade hem till Sverige hade min mamma varit så gullig och köpt cykelstol till Martin. Och tre cykelhjälmar. En till oss var, självklart. Jag har som så många andra inte använt cykelhjälm innan, och jag vet att jag är så fånig och rent ut sagt dum men jag känner mig töntig i cykelhjälm. När jag cyklar själv tar jag inte på den, men ska jag cykla med Martin har jag inget val. Han vägrar ens gå utanför dörren om vi inte har båda hjälmarna med oss, än mindre sätta på sig sin. Smart kille. Ändå kan jag inte låta bli att känna mig ful och töntig i denna oklädsamma men livsviktiga hjälm. Vet om att jag inte är ensam om det, men det är ju ingen ursäkt. Måste bara vänja mig. Vill ju inte av ren fåfänga strunta i hjälm och sen händer en olycka och jag då frågar mig varför jag inte använde den innan. Att använda hjälm visar ju bara att man är smart. Så kom igen nu – på med cykelhjälmen!!