Det negativa mitt i detta är att en närstående person är på väg bort från oss. Han ligger döene i cancer och just nu är det egentligen bara en väntan på sista andetaget. Hemskt, sorgligt, orättvist… känslorna är många och nu handlar det om att stötta och vara tillsammans med familjen.

Ett kort livstecken till er som tittar in här, nu ska jag tillbaka till verkligheten.

Idag festade vi till det. Efter maten slängde Martin och jag ihop en chokladkaka. Martin blev ett litet chokladmonster när han fick slicka skålen och sleven. Började gråta hysteriskt när det tog slut. Men sen njöt han igen när kakan var klar..:-). För att anpassa mig väl till de svenska rutinerna har jag börjat kolla på Idol på fredagarna, och Martin älskar att titta på uppträdena så vi kurar upp oss i soffan och myser tills han sött somnar in.

Nu sitter jag här och försöker komma ihåg vad det var jag hade tänkt göra när han somnade. Något som innan kändes som viktigt men just nu lockar soffan mer.

Min käre make jobbade så jag la ett meddelande till honom att en god soppa väntade honom när han kom hem från jobbet. Vad smakar inte bättre än en varm smakrik soppa vid 22-tiden på kvällen efter att cyklat hem i regn och rusk?

Precis innan han kom hem vaknade Martin så jag låg inne hos honom när Q kom hem. Han värmde på soppan och eftersom den kallnat var den lite tjock så han tänkte späda den med lite mjölk. Eftersom han inte är helt hemma i alla förpackningar här misstog han sig. Så min fin soppa späddes med jordgubbsfil. Behöver jag säga mer? Den blev såklart totalförstörd. Men skam den som ger sig, har handlat en ny pumpa idag så det är bara att köra en gång till! Men jag ska se till att servera den.

OK, tillbaka till planen. För att ge ett exempel så är tanken är att nu är det mat varje kväll mellan 18-18.30, den ska ätas vid matbordet och om det inte passar blir det ingen mat. Halv åtta är det på med pyjamas, borsta tänderna, läsa saga och sova. Idag gick det sådär.

Middagen var klar vid halv sju. Den passade inte (gulachsoppa med knäckebröd), enbart knäckemackan åts upp. Det hoppades och skreks och bad om allt annat än mat. Jag stod på mig. Sen skulle blöjan av och pyjamasen på. En kamp att få på denna pyjamas som jag inte fick lov att ta av i morse. Suck. Tandborstningen gick bra. Läsa saga också. Fram tills det var slut. Jag ville säga godnatt, Martin ville läsa mer. Jag sa nej (3 böcker är väl tillräckligt?). Då satte det igång. Skrik, gråt, slänga sig på golvet, pappa, pappa, arghrgrhhhgrhrhhahhrgrrrargharghargh!!!! Vad gör man??? Ville bara ställa mig och skrika och smälla igen dörren. Men behärskade mig, först med tystnad, sen med ord och till sist med famnen. Vi gick in i vår säng där han lugnade sig när jag sjöng. Det blev nog 10 sånger innan han somnade in. En dryg timme totalt.

Just det, glömde en viktig detalj. Efter ”middagen” ingår numer ett gemensamt toabesök. Han på pottan och jag på toan. Gick inte heller. Har även med min man beslutat att införa ett ”belöningssystem” när Martin bajsar. Är lite kluven och inte helt övertygad, men har hört flera som det funkat för så det är värt att testa. Köpte ett ”pang-pris-pack” bilar och tänkte då ge honom en de dagar han bajsar. Förklarade för honom hur det funkar och gav en bil idag då han bajjat hela 3 gånger (var inne på akuten i söndags och fick ge lavemang så nu är ”proppen” borta, fy fabians). Det var väl sådär kul, han råkade se att det fanns fler bilar och ville ha alla. Smidig morsa.

Nåväl, det var dag 1 på experimentet. Tänker mig att det ska ta en vecka att få in framför allt mat- och läggningsrutinerna vilket på sikt ska få rätt på magen.

 Har någon tips, synpunkter, tankar eller kanske bara ett uppmuntrande ord till en lätt förvirrad mamma mottages detta tacksamt!